måndag 28 januari 2008

Vad händer i Liverpool?

Är fotbollsklubbar företag i underhållningsbranschen? Frågar du amerikanska affärsmän i Manchester och Liverpool som numera är ägare av klubbar blir svaret ja. Frågar du de mest trogna supportrarna är svaret ett helt annat. Vi på Elfsborgsläktaren har valt att lyfta fram en riktigt bra artikel på Aftonbladet signerad Erik Niva som behandlar kulturkrocken i Liverpool. Som supportrar har vi möjlighet att påverka och bekämpa den moderna fotbollen om vi bara väljer rätt metoder. Vi stöder därför Reklaim The Kop.



Hatade – av hela Anfield

Niva: För Liverpools fans betyder fotboll historia och stolthet – för ägarna betyder den business

I går presenterade Liverpools ledning sin storslagna framtidsvision:
En ny arena. Mer pengar till spelarköp. Förnyat förtroende för managern.
I dag ger klubbens supportrar sitt svar: Nya demonstrationer på Anfield.
Det här är historien om hur två amerikanska ägare blivit Liverpools mest hatade män.


Presskonferensens första fråga gick rakt på sak:
– Vet du hur mycket de amerikanska ägarna kommer att ge dig att spendera i januari? Svaret var mer svävande: – Som alltid är jag fokuserad på att träna och coacha mitt lag. Det var en torsdagsförmiddag i slutet av november på Liverpools träningsanläggning Melwood. Upplägget var det vanliga – managern Rafa Benitez gav veckans presskonferens – men svaren var ovanliga. Den andra frågan byggde på den första: – Har du fått några försäkringar om att du får vad du vill ha? – Som alltid är jag fokuserad på att träna och coacha mitt lag. Nytt försök: – Hur är det med din långsiktiga plan? – Min plan är att träna och coacha mitt lag. Redan här började reportrarna i lokalen byta förvirrade blickar med varandra. Vad var det som stod på? – Är du upprörd över något? – Som alltid är jag fokuserad på att träna och coacha mitt lag. Normalt sett genomför Rafa Benitez sina presskonferenser med gott humör och utförliga svar. Den här sidan av sig själv hade han aldrig visat tidigare. – Har du något alls att säga? – Som alltid är jag fokuserad på att träna och coacha mitt lag.
Totalt fick Rafa Benitez 21 frågor på den där ökända presskonferensen i november. Han svarade att han tänkte ”träna och coacha mitt lag” på 15 av dem. I dag har det gått drygt två månader, och bakgrunden till de märkliga scenerna har klarnat. Spelet bakom kulisserna handlade i huvudsak om en manager som försökte planera för framtiden, och två ägare som inte gav honom mandat att göra det.

Benitez ville planera tidigt
På ett tidigt stadium av hösten började Rafa Benitez planera inför transferfönstret. Han ville bland annat skriva kontrakt med Kakha Kaladze från Milan, och göra låneavtalet av Javier Mascherano permanent. De nya amerikanska ägarna Tom Hicks och George Gillett fick strategin presenterad för sig – men nekade, förklarade att de föredrog att avvakta. Benitez härsknade till, uttalade sig om att amerikanarna ”inte förstod det engelska transfersystemet”. Ett ilsket e-postande över Atlanten följde, en kommunikation som kulminerade i att Tom Hicks uppmanade Benitez att ”hålla tyst och koncentrera dig på att förbereda laget”. Därav den egendomliga presskonferensen. Och därav mötet mellan Tom Hicks, George Gillett och Jürgen Klinsmann, nästan exakt samtidigt som alla de tjuriga svaren om att ”fokusera på att träna och coacha mitt lag”.

Ett rent kuppförsök
Det var rena kuppförsöket, och Hicks brydde sig knappt ens om att försöka dölja det: – Vi ville att han skulle bli vår manager ifall Rafa bestämde sig för att lämna vår klubb – eller om vår kommunikation av någon anledning skulle spinna iväg bortom all kontroll.
”De stora klubbarna måste uppträda som storklubbar, de måste visa klass. I vanliga fall skulle de flesta vilja spela för Liverpool, men när de ser den stora klyftan mellan managern och ägaren så tänker de nog två gånger” – Sir Alex Ferguson
Då Liverpool-affären blev klar jämförde Tom Hicks det med tillfället då han tog över frukostflingornas Weetabix. – Du kan säga att alla som äter Weetabix betalar för vårt köp av Weetabix. Och det är samma sak med Liverpool. Det är bara affärer. Behandlingen av Rafa Benitez har blivit den största symbolfrågan, men i grund och botten handlar konflikten mellan Liverpools fans och deras ägare givetvis om synen på fotboll.
För supportrarna betyder fotboll historia, tradition och stolthet, för ägarna betyder det business. – För mig dök erbjudandet upp ganska hastigt, och jag hoppade på. Det var ju inte så att jag studerat klubben i månad efter månad. Jag visste ju inte vad The Kop var. Under hela den pågående säsongen har ägarna bara varit i Liverpool en enda gång, i samband med stormatchen mot Manchester United i mitten av december. En av Tom Hicks söner passade då på att fria till sin flickvän i mittcirkeln på Anfield. Kanske var det delvis tänkt som en pr-handling, men matchspeakern valde att berätta om förlovningen i halvtidspausen av matchen. Då låg Liverpool redan under med 1–0 mot ärkerivalen. The Kop var inte på humör att bry sig om några amerikanska giftasplaner. Pappa Hicks var snopen: – Jag var besviken på att stämningen inte var bättre, mer entusiastisk. Men jag tycker också att vårt lag spelade ängsligt, som om de inte mentalt trodde att de kunde vinna. Omedelbart efter slutsignalen satte sig Hicks, Gillett och Benitez i ett ödesmättat möte bakom slutna dörrar.När Hicks kom tillbaka till sitt hotell senare på kvällen satte han sig i baren. Han fick en ilsken blick av en supporter, men viftade bort honom: – Oroa dig inte. Vi sparkade inte Rafa.
”They don´t care about Rafa, they don´t care about fans. Liverpool Football Club is in the wrong hands” – ny sång från The Kop. Under 113 år så genomförde Liverpools fans inte någon enda demonstration mot sin egen klubb. Under det år som gått sedan George Gillett och Tom Hicks tog över har de genomfört tre. De har blivit hetsigare och hetsigare. Vid ”Rädda Rafa”-marschen i november var stämningen ilsken, men i samband med matchen mot Aston Villa i måndags var den direkt hatisk.
En banderoll löd: – Ni förstörde Vietnam. Ni förstörde Irak. Ställ inte det för Liverpool med att sparka Rafa. Supportertalesmannen Kevin Sampson förklarar: – Fansen föraktar dem med samma passion som vi hatar vissa andra klubbar. Eller, i själva verket är nog hatet mot ägarna ännu värre just nu. På den största internetportalen för Liverpool-fans genomfördes det en opinionsundersökning i veckan. Den första frågan gällde vem som verkligen ville klubbens bästa, managern eller ägarna. 99 procent svarade Rafa Benitez. Den andra frågan undrade om supportrarna litade på Gillett och Hicks. 98 procent svarade nej. Slutligen så ställdes frågan om fansen var beredda att bojkotta klubben de älskade för att bli av med de amerikanska ägarna. Inte köpa några souvenirer – ja, inte ens köpa några matchbiljetter för att se sitt älskade lag? 76 procent svarade ja. Så grundmurad är motviljan.

Trumfkortet – som fansen struntade i
I går presenterade så Hicks och Gillett sitt motdrag, sitt trumfkort. De förklarade att de minsann tänkte fortsätta satsa på Liverpool FC. De hade strukturerat om sina lån – utan att skuldsätta klubben osedvanligt mycket – de hade arbetat fram ännu ett förslag till en ny arena och de hade återfått sitt förtroende för Rafa Benitez. Så då borde väl allt vara frid och fröjd? Inte ens i närheten. I eftermiddag spelar Liverpool en FA Cup-match mot amatörlaget Havant & Waterloville. De lär vinna stort – men likafullt kommer fansen på The Kop att sjunga sånger om att byta ut ägarna. I deras ögon finns det ingen väg tillbaka. I deras ögon köpte sig Tom Hicks och George Gillette det allra mest värdefulla förtroendet i världen – och missbrukade det. – De här två försökte utnyttja vår goda vilja och vår orubbliga kärlek till vår klubb. Men de underskattade oss illa, och de underskattade vår kärlek till Rafa. Kevin Sampson avslutar: – Liverpool är världens mest välkomnande stad, och folket här är de mest generösa värdarna. Men om du gör dig ovän med den här staden så är det slut. Då är vi fiender för resten av livet.

söndag 20 januari 2008

I fokus: Walter Smith sektion P2


Signaturen Walter Smith, Elfsborgssupporter som sedan 2005 sitter på sektion P2 på Ålgårdsläktaren. Vi vet att du har bott i såväl London som Glasgow, två städer som upplevs som väldigt präglade av fotboll. Hur skulle du säga att fotbollskulturen märks av i det brittiska samhället? Hur påtaglig är närvaron av klubbarna i vardagslivet?

Det är svårt att jämföra London och Glasgow. Då London är en mycket större stad så finns det så mycket annat som konkurrerar med fotbollen, självklart beror detta på var i London man befinner sig.

I Glasgow är fotboll i allmänhet och Celtic och Rangers i synnerhet något som påverkar vardagen för alla som bor där. Det är svårt att inte prata fotboll med de som bor i Glasgow. Som svensk blir man ständigt påmind om "the king of kings" – Henrik Larsson. Allt från uteliggare som tigger pengar till taxichaufförer, när man säger att man är svensk så nämner de alltid Henrik Larsson. Antingen med glädje om man håller på Celtic eller med avund om man håller på Rangers. Matchtröjor är något man ser varje dag och även andra souvenirer. Man blir ständigt påmind om fotbollen.

Har du några speciella minnen att dela med dig av ifrån upplevelser du haft i samband med fotboll på öarna?

Det finns en hel del. En bortaresa med Celtic till Dundee då majoriteten av publiken var bortasupporters var en upplevelse i sig. Självklart att höra You´'ll never walk alone på Celtic Park är också en upplevelse. Fulham – Pompey i gamla Division 1 var också en upplevelse. Detta var sista året innan Fulham gick upp till Premiership och de hade dispens för att ha ståplats, en mäktig upplevelse.


Celtic Park Glasgow

Går det att jämföra upplevelsen en matchdag med allt vad det innebär i form av pubbesök, match, besök i souvenirshop osv. I UK och Sverige?

För mig är Elfsborg störst. Självklart inbillar jag mig att upplevelsen är densamma. I Borås har vi börjat att få en kultur av att ta en öl eller två innan match.

Men det är en väldigt stor skillnad mot Storbritannien. Kvarteren runt arenorna lever upp och alla pubar är fullpackade, det luktar hamburgare och korv runt arenaområdet. I varje gathörn står souvenirförsäljarna och försöker överrösta varandra för att man skall köpa just deras souvenirer. Självklart har även klubbarna egna souvenirbutiker som är stora som en mindre Icabutik. Du kan i princip köpa allt med ditt lags klubbemblem på. I Glasgow ser du matchtröjor och souvenirer överallt. Det är inte lika vanligt på de arenor som jag varit på i England. Man ser folk i alla åldrar som är på väg till veckans stora händelse. På arenorna varierar sångerna mycket beroende på vilket lag du ser. Intensiteten och mentaliteten är densamma. Alla engagerar sig i matcherna på ett helt annat sätt och folk i samma ålder som din gammelmormor skriker ut sitt raseri mot domaren eller hejar på sitt lag.

Hur hård är kontrollen inne på arenorna? Man har hört skräckexempel på supportrar som blivit utkastade och blivit av med sina seriebiljetter för att de ställt sig upp och sjungt på sin plats. Har du märkt något av detta?

Kontrollen är hård inne på arenorna. Jag har sett exempel på bortasupportar som befunnit sig på en annan sektion än bortasektionen som blivit utslängda efter att de ställt sig upp och jublat när deras lag gjort mål. Detta ser jag dock som något bra och skulle uppskatta om vi kunde se samma utveckling i Borås. Jag är ju ingen expert men att någon blivit utslängd för att de ställt sig upp och sjungt har jag inte sett. När jag var och såg Crystal Palace så uppmanade speakern puliken att sätta sig ner för att de tidigare fått tillsägelser för att de stått upp under delar av matcherna. Sådan kritik kan man även läsa om i tidningarna ibland.

Hur skulle du vilja beskriva utvecklingen av supporterkulturen under de tre senaste säsongerna på Borås Arena? Finns det något som utmärker Elfsborgs supportrar?

Det går framåt hela tiden. Självklart har Elfsborgs framgångar stor del i att fler väljer att engagera sig. Man märkte dock under hösten att när det går dåligt för Elfsborg så sviker marginalåskådarna i publiken. Själva kärnan av trogna supporters har dock blivit större och ökar hela tiden. Vad som utmärker Elfsborgare är att vi vill inte bara att Elfsborg ska vinna, de ska göra det snyggt också. Boråsare har alltid haft stora krav på bygdens stolthet. Dagens spelare börjar klara denna press bättre än vad de tidigare gjort.

Fullsatt Ålgårdsläktare MFF hemma 2006

Hur skulle du vilja beskriva sittplatspubliken i Borås? Har försöket till samlande av gammalt klackfolk på P2 märkts av något?

Sittplatspubliken är engagerad men inte så högljudd. Under föregående säsong har växelsången mellan stå och sittplats blivit mycket bättre men vi kan så mycket mer. Självklart påverkar det att många som stått i klacken flyttat över till sittplats. Tyvärr är vi inte i majoritet än på P2. Kulturen och mentaliteten finns inte där till 100%, men det blir bättre. Jag tror att det kommer att bli ännu bättre under kommande säsong.

Finns potentialen för att sittplatspubliken i Borås ska bli mer engagerad? Vad tror du krävs?

Potentialen finns där. Det gäller för klacken och ledande personer att jobba hårdare på att dra med sittplats. Jag gillar inte trummor men för att sittplats skall kunna hänga med i sånger och klappande krävs det att någon håller i taktpinnen. Våra klackledare gick under förra året över till sittplats för att dra igång publiken. Med fler sådana initiativ så kommer sittplats att bli mer levande.

Tror du att medlemmar i föreningen Guliganerna som har seriebiljett på sittplats känner sig delaktiga i föreningen på samma sätt som de på Elfsborgsläktaren?

Både ja och nej. När kärnan finns på ståplats blir det självklart delat. Många har dock gjort ett aktivt val och väljer att sitta ner medans man på bortamatcher står på bortaläktaren. Om representanter för Guliganerna skulle blir mer närvarande på sittplats så kanske det skulle leda till ett ökat intresse.

"Stå upp för Elfsborg" som hymn innan matcherna, har den någon pontential? Bör den kanske göras om, alternativt skrotas?

Den bör göras om så att det bli enklare att sjunga med i den. Självklart ska vi ha en egen hymn som förknippas med Elfsborg och hemmamatcher. Detta kommer dock ta tid.

Vad tror du om supporterkulturens framtid rent generellt i Sverige? Vad kommer att hända om SvFF förbjuder ståplatser och inför hårdare regler?

Supporterkulturen går en bra framtid till mötes. Det är "inne" att kolla på fotboll vilket ger sporten mycket uppmärksamhet. Dock verkar SvFF ha fått problemen med ståplats om bakfoten. Det är utanför arenorna som de största problemen sker. Ståplats kommer tyvärr att försvinna och ersättas med sittplats. Jag tror dock att "se på fotboll stående" kommer finnas kvar. Liknandes det man kan se på Råsunda när aik spelar. Hårdare regler från SvFF angående detta kommer enbart slå tillbaka på dem själva. Kanske inte direkt men på sikt då fler väljer fåtöljen istället för plaststolen.

Vad tror du om säsongen 2008? Finns potentialen att vinna guld med årets trupp?

Med den trupp vi har bör vi ligga med i toppen och kriga. Spelarna måste ha en bättre inställning än förra året och göra mer mål. Bella var en flopp under förra året. Jag hoppas att han kan tillföra något på plan för det gjorde han inte under förra säsongen. Försvarsförstärkningen var nödvändig och nu har vi två bra mittbackar i truppen. Om truppen inte blir sönderköpt under sommarens EM-uppehåll så tror jag vi tar hem det.

Någon spelare du hoppas på kommer att ta ytterligare steg framåt under 08?

Som jag tidigare nämnt så Fredrik Berglund, även James Keene och våra ungtuppar Avdic och Bajrami ser jag fram emot att de ska ta nästa steg.

Några önskemål i resväg om vi skulle gå långt i sommarens intertoto-spel och därmed sedan UEFA-cup?

Självklart skulle det vara kul att möta ett lag från Premier League eller någon av de andra stora ligorna igen. Rent sportsligt bör det gå bättre denna gång då de förmodligen lärde sig något nere i Spanien och Italien.

Avsluta som du själv vill.

Stå upp för Elfsborg

Elfsborgsläktaren ber att få tacka Walter Smith som tog sig tid att besvara frågorna. Vår förhoppning är att engagemanget på sittplats ska fortsätta öka och att de som redan sitter på Ålgård och vill ropa ska dra sig emot sektion P2. Där kan de bidra till det gäng som redan finns där och som inte är rädda för att öppna kakhålet även om det innebär att Agda 63 på raden framför vänder sig om och tittar konstigt.

torsdag 17 januari 2008

Legenderna: Tore Stenbäcken

Inom kort tillträder Tore Stenbäcken rollen som klubbchef i IF Elfsborg. Elfsborgsläktaren tänkte därmed ta en titt på Tores karriär som en av klubbens bästa målvakter genom tiderna. En karriär som enligt många avslutades alldeles för tidigt.

Tore kom till IF Elfsborg 1974 ifrån Vårgårda IK. En bidragande orsak till flytten var storebror Bengt-Göran som gått till IFE ett år tidigare. Elfsborg var under 70-talet mycket duktiga på att hitta talanger i sjuhäradsbygden vilket Tore var ett bra exempel på. När Tore kom till Elfsborg som 17-åring fanns en annan legendarisk målvakt i form av John Hedin i klubben och han fungerade under flera år som mentor för sin yngre adept.


Lagbild ifrån 1974


1974 fick Tore göra debut i allsvenskan mot Djurgårdens IF och eleganterna vann med 3-1. Därefter fick Tore stå allt mer och sin bästa säsong gjorde han likt hela laget 1977 när IFE tog hem stora silvret med en andraplats efter Malmö FF. 1977 satte även Tore Stenbäcken allsvenskt rekord genom att hålla nollan i 675 spelminuter vilket motsvarar mer än sju hela matcher! Rekordet höll sig till 1999 då Mattias Asper då i AIK slog det.

Totalt spelade Tore Stenbäcken mellan åren 1974-1983, 150 seriematcher i "di gule". När han slutade var han bara 28 år och det som hägrade då var den civila karriären där sedan Tore varit företagschef inom flera företag. Han har de senaste åren även varit en del av IF Elfsborgs matchorganisation på frivillig basis och har därmed redan en del koll på hur saker och ting inom föreningen fungerar.

Elfsborgsläktaren ber att få önska Tore lycka till med den nya posten som klubbchef i IF Elfsborg.

fredag 11 januari 2008

Träningsmatcher våren 2008

Nu har elfsborg.se släppt vårens träningsmatcher för eleganterna, har ni köpt seriebiljett före 31/12-07 ska ni få hem ett kort som ger er inträde till alla vårens träningsmatcher på Borås Arena. Ett trevligt sätt att spendera lite tid inför säsongen.

Tisdag 5 februari:
IF Elfsborg - Örgryte 18:00
Lördag 9 februari: IF Elfsborg - Kalmar FF 13:00
Lördag 16 februari: IF Elfsborg - Bröndby IF 13:00
Tisdag 19 februari: IF Elfsborg - BK Häcken 18:00
Tisdag 26 februari: IFK Göteborg - IF Elfsborg 18:00, Valhalla
Fredag 14 mars: IF Elfsborg - Fredrikstad 18:00
Tisdag 18 mars: IF Elfsborg - Trelleborgs FF 18:00
Lördag 22 mars: Halmstads BK - IF Elfsborg 14:00, Sannarp