torsdag 28 februari 2008

I fokus: Red Line Support

Fokus på Elfsborgsläktaren är i första hand riktat mot allt som har med "di gule" att göra. Men hur står det till med supporterkulturen rent generellt i Borås? I en stad med 100 000 invånare är IF Elfsborg ohotad etta, men därefter? Ett stenkast ifrån Borås Arena ligger Ishallen där stadens hockeystolthet BHC som nykomlingar imponerar i allsvenskan. Vi valde att intervjua David Nykvist som är ordförande i nystartade Redline Support.

Varför valde ni att starta om supporterföreningen och varför blev namnet Redline Support(RLS)?

I och med ändrade sportsliga förhållanden denna säsong var vi några som kände att det kunde vara bra att starta en supporterklubb. Avancemanget till Allsvenskan innebär ju bl.a. att resorna blir längre, det tillkommer nya säkerhetsregler osv. Med dessa förutsättningar kände vi att det kunde vara bra att ha en mer organiserad supporterorganisation än vad som varit fallet de senaste säsongerna. Är man fler som kan bidra ekonomiskt och i olika arbetsinsatser blir allt mycket lättare.

Namnfrågan diskuterades under en period under sensommaren. Vi hade olika förslag och röstade i sann demokratisk anda fram ”Redline Support” som namn på klubben på ett medlemsmöte inför säsongen.

Förklaringen bakom namnet:

  1. Vår tidigare placering i Ishallen vid rödlinjen (där vi i år inte får stå pga säkerhetskäl – vi kommer för nära ev. bortaklack)

  2. Den röda färgen på dräkterna och klubbens originalemblem

  3. BHC går som en röd linje genom våra liv

Hur många medlemmar är ni i RLS?

I dagsläget (mitten på februari) är vi ca. 80 medlemmar.

Hur stor andel utav medlemmarna i RLS bedömmer du som klackaktiva?

Ca hälften av medlemsskaran står i klacken mer eller mindre. Oftast rör det sig om en kärna på ca. 20-30 personer.


RLS plats i Ishallen

Har ni några specifika mål med föreningen för säsongen 2007/2008 supportermässigt?

Vi ville få igång föreningen med stadgar, styrelse och medlemsmöten för att ha en organisation att bygga vidare på. Att anordna tifon och resor till bortamatcher ingick också i vår planering. Naturligtvis ville vi också att klacken skulle växa, så vi kan ge laget det stöd de förtjänar.

Hur jobbar ni för att engagera fler båda i föreningen och klacken?

Vi bjuder in till möten, anordnar resor till bortamatcher, vissa matcher har vi haft ett informationsbord. Dessutom försöker vi på vårt forum på internet uppmana folk att ställa sig i klacken. Under höstmarknaden hade vi ett eget bord där vi sålde souvenirer och visade världshistoriens roligaste hockeymatch på DVD (BHC-Huddinge 3 april 2007, där BHC vann med 8-3 och fixade avancemanget till Allsvenskan). Under några matcher har vi också delat ut flygblad med budskapet: ”Vi är inget politiskt parti men villgärna ha fler röster”.

Satsar ni extra mycket på något specifikt för att öka medlemsantalet och engagemanget på matcherna?

Se ovan

Hur mycket hjälp får ni/använder ni er av från HC:s sida?

Kansliet hjälper oss med många olika praktiska saker och i BHC:s styrelse finns en person som fungerar som kontaktperson mellan oss och BHC mer formellt.

Vad har ni för förebilder supportermässigt?

Nej, inga uttalade förebilder.

Hur de ser på den vanliga Boråsaren, finns potentialen att engagera sig mer när man är på idrott?

Visst finns det en potential att fler boråsare skulle kunna engagera sig! Många verkar dock vara lite rädda att sticka ut och håller sig på sin kant. Förhoppningsvis blir det med tiden fler som engagerar sig på olika sätt.

Hur ser du på att vara "lillebror" i Borås och på vilket sätt märker du av Elfsborg?

Vi ser oss inte som lillebror. BHC är nummer ett i Borås på vinterhalvåret liksom Elfsborg är nummer ett på sommarhalvåret.

Sedan är jag naturligtvis medveten om att fotboll är en större sport i Sverige rent generellt och med det följer ett större massmedialt intresse, större publiksiffror osv. Men lillebror? Nej.

Vad ser du för skillnader mellan IFE:s och BHC:s supporterkulturer?

Jag har svårt att uttala mig om det eftersom jag sällan är på fotboll i Borås, men generellt skiljer det sig naturligtvis en hel del. Guliganerna jobbar ju utomhus, följer ett lag i högsta serien och har funnits under många år. Fotboll är ju dessutom en betydligt större sport än vad hockey är. Detta leder naturligtvis till att förutsättningarna skiljer sig åt ganska mycket ur ett supporterperspektiv. Exempelvis i form av medlemsantal och ekonomiska förutsättningar.

I grund och botten antar jag att det egentligen inte skiljer så mycket mellan olika supportrar. Man brinner för sitt lag och står upp för det!

måndag 25 februari 2008

Grattis High Hats


Elfsborgsläktaren hyllar dem som hyllas bör. Boråsbandet High Hats där flera av medlemmarna brukar stå i Elfsborgsklacken vann nyligen pris för bäst Rockalbum 2007 på Manifestgalan. Lyssna på segertalet i filmen och ni inser vilka sköna killar det är.

Här finns mer om High Hats
http://www.myspace.com/highhats

Vi är gulsvarta Elfsborg...

söndag 24 februari 2008

IF Elfsborg, förening eller bolag?

Den fjärde mars håller IF Elfsborg årsmöte och en fråga som väckt viss debatt är styrelsens förslag på stadgeändring. Stadgeändringen syftar till att möjliggöra att i ett senare skede bedriva den sportsliga verksamheten i bolagsform. Så här skriver styrelsen på www.elfsborg.se

"Styrelsen vill betona att det inte är aktuellt att sälja eller överlåta hela eller delar av ett ev sportbolag till utomstående. 100 % av ett ev. sportbolag skall ägas av den ideella föreningen IF Elfsborg! För att tydliggöra detta föreslås en stadgeändring innebärande att utförsäljning av hela eller delar av sportbolag, inte får ske utan föregående beslut med 2/3 majoritet på föreningens stämma."

Frågan om bolagisering var även uppe för diskussion på Guliganernas årsmöte den 18/2 där Jochim Modigh och Tore Stenbäcken närvarade. De invändningar som togs upp där rör i första hand grundprincipen att IF Elfsborg bör vara en förening och inte ett bolag även om det fortfarande är 100% medlemsägt. Den andra aspekten är att om man tagit första steget och bolagiserat föreningen har man tagit ett steg närmare att genom ett andra årsmöte välja att sälja ut delar av föreningen.

Vi vet inte inte hur framtida styrelsesammansättningar ser ut och hur snabbt IF Elfsborgs nuvarande positiva kapital kan försvinna. För många av oss supportrar känns det skrämmande att tänka på hur ett årsmöte om några år kan handla om att IF Elfsborg har ekonomiska problem eller ser en möjlighet att satsa genom att sälja ut delar av bolaget i aktieform. "Det enda" som krävs är två tredjedelar av rösterna, med tanke på hur få utav IF Elfsborgs medlemmar som besöker ett årsmöte är det inte speciellt svårt att få igenom om en styrelse verkligen vill. Genom att bolagisera IF Elfsborg nu förkortas vägen i framtiden för "Berth Milton-typer" att äga aktier i vår förening om man ska se det från den mörka sidan.

Dagens styrelse har tillsatt en utredning som avslutas under våren. Mycket tyder på att man lär komma fram till att det är mest gynnsamt för IFE att bedriva den sportsliga verksamheten i bolagsform av skattetekniska skäl. Frågan är om det är ett alternativ att vänta ut den utredningen och följa tendenserna från skattemyndigheterna ytterligare en tid? Isåfall skulle stadgeändringen och sedan även bolagiseringen ske nästa årsmöte.

Vi på Elfsborgsläktaren hoppas att IF Elfsborgs styrelse och övriga intressenter har förståelse för skepsisen inför bolagisering hos många av IF Elfsborgs medlemmar. Även om styrelsen menar väl är rädslan stor att fatta felbeslut som i längden innebär att vi privatpersoner, supportrar, medlemmar tappar kontrollen över det lilla inflytande vi har i vår förening. Det som kan verka vara konspirationsteorier är många gånger sund misstänksamhet för att inte personer inom klubbledningar ska syssla med FC Gothia spekulationer och liknande som kan utarma fotbollens själ.

söndag 17 februari 2008

Resrapport: West Ham - Birmingham

Då det var några månader sedan senaste bortaresan med eleganterna till Villareal bestämde sig ett gäng Elfsborgare för att dra över till London och se på West Ham som några av dem har sympatier för. Här följer en resrapport som skickats in till Elfsborgsläktaren.

Vi var totalt fem personer som hade legat på lur i någon månad efter biljetter till West Ham – Birmingham för att likt förra våren göra en liten tripp till London. I mitten på januari löste det sig via ett biljettombud och den 8 februari bar det av till Säve för flyg till London. På flygplatsen var baren en självklarhet i väntan på flyg och till vår stora förtjusning såg vi att Guliganklistermärkena från Linfield borta sommaren 07 satt kvar ute i rökrutan. Städar ingen på Säve eller är alla Elfsborgare? Efter någon timme var det dags för flyget och väl på flygplanet fick jag av en sur flygvärdinna snabbt reda på att det inte skulle bli någon hammershalsduk hängandes i nödutgången och jag fick byta plats till några säten längre fram. Vi som var lite småfulla efter att ha druckit öl på flygplatsbaren drog en powernap på den lite halvsega resan till Stansted. Efter landning begav vi oss från flygplatsen till Liverpool Street i centrala London där vi fick vänta en och en halv timme mitt i natten på taxi till Kings Cross där vårt vandrarhem låg. Helt värdelöst med taxi i London då man ser 50st åka förbi fastän alla är ur tjänst eller upptagna, Ungefär som snutar i Sverige. Det blev iallafall direkt in och sova då klockan var på tok för mycket för utgång.


Utanför Upton Park

Nästa dag var matchdag och vi gick till receptionen för att hämta ut paketen med biljetter som Ticket2 skickat till oss. Något bakfulla kan man längst ner på matchbiljetten för 1500:- styck nu utläsa ”Away support only” med tillhörande text om att man blir utslängd och man bär West Hams färger. Jävla skitföretag tänkte vi, kul att stå med en massa Zulus på bortasektionen! Det var inte mycket att göra, lämna halsdukarna hemma och sätta kurs mot souvenirbutiken på Upton Park för att försöka få tag i nått schysst att ta med hem till Sverige. Jag hittade en snygg Hood-tröja som vi åkte tillbaka med till hotellet för att ytterligare en gång sätta kurs mot East End. Då matchen började om en timme fick vi lite småbråttom då det tar längre tid än väntat att åka tunnelbana ut dit. Liksom förra gången vi var över fick vi skita i att dra till puben The Queens på Green Street och istället gå direkt till bortasektionen där väggarna var fullt av bland annat Millwallklotter. Redan en bit från arenan kunde man höra bluessånger från Birminghamsupportrarna som hade packat ihop sig nere i arenans gångar och laddade upp med en massa bärs ur platsmuggar med West Ham emblemet på, lite lagom kaxigt att dela ut till bortafans som inte har något annat val än att snällt sörpla ur, varesig man gillar hemmalaget eller inte. Inne på läktaren fick vi platser ut med bortasektionens vänsterkant längst ner där det inte stod alltför många galningar. Dom hade knött ihop sig i mitten av läktaren längst upp. När spelarna äntrar planen inför 34.000 åskådare på soliga Upton Park spelas ”Bubbles” ut i högtalarsystemen och efter 30 sekunder stängs låten av och hemmapubliken tar över den mäktiga sången som oftast låter riktigt högt, så även denna gång. Man var inte långt ifrån att sjunga med tills man kom på vilken sektion man stod på...

Det ska tilläggas att dom stående Birminghamsupportrarna gjorde allt dom kunde för att förstöra hymnen med burop, visselorkaner och sedan sin egen inmarschsång. När matchen var igång öppnar Hammers matchen riktigt bra och tar i den 7 minuten ledningen genom Ljungberg, och hemmapubliken var i extas, underbart! Glädjen blev dock inte speciellt långvarig då Birmingham i den 16 minuten får en straff framför Bobby Moore stand som sedan anfallaren James McFadden slår in. Det var vid det här laget som bortasupportrarna som till antalet var runt 2000 personer inte så överraskande nådde sin absoluta ljudtopp, man märker tydligt skillnad mellan en taggad publik och en som inte är det och i England sjunger i princip alla med, ingen är rädd för att Greta 78 raden framför vänder sig om och undrar om man behöver hjälp och det är väl det som är det största problemet i Sverige. När man kollar runt på läktaren märker man att det är vi som håller 300 personer bakom oss stående, dom framför sitter ner. Fotboll ska ses stående i vilket fall som helst och vi fortsätter med det hela matchen. Matchen fortlöper med lite halvchanser åt båda håll och i andra halvlek märker man att hemmapubliken och i synnerhet Bobby Moore stand inte är på sitt vanliga humör och det är för stunden ganska tyst. Bortasektionen är dock på hugget men deras engagemang är inte riktat åt varken West Ham eller sitt eget lag utan ärkerivalerna Aston Villa och ramsor som ”Shit on the villa” och ”We hate the bastards in Claret and Blue” sjunger i princip alla vitblåa med i.


Matchen sett från bortasektionen

När matchen nått sin 88:e minut fäller West Hams Lee Bowyer en motståndare och får rött kort direkt, en domartabbe modell värre! Om man blev förbannad av utvisningen så var det minst lika illa när hemmalaget strax efteråt byter in amerikanen Jonathan Spector! Den spelaren kan nästan räkna applåderna han får när han blir inbytt. Han är i West Ham vad Fredrik Björck var i Elfsborg... Matchen är slut några minuter senare och dom som är nöjdast är nedflyttningshotade Birmingham. Väl efter matchen rör vi oss mot en liten butik, inhandlar ett femtontal bärs och sätter oss sedan på en parkeringsplats för att lägga grunden innan vårt besök på puben. Just som vi korkat upp träffar vi på några svenskar varav en tyvärr hade handikappet att hålla på IFK. Bärsen rann ner ganska snabbt och nu väntade det som nästan var det roligaste, The Queen! Puben utanför Upton Park burkar vara knökfull och ha grym stämning och då folket i England lika gärna går till puben efter matchen blev det en liten revansh då vi inte hunnit dit före matchen. Vi var lite sena efter att ha snackat med svenskarna så en del folk hade lämnat för kvällen men som tur var träffade vi nästan omgående på två stycken killar från Essex som vi även mötte förra gången vi var på West Ham match. Det var vi som huvudsakligen höll uppe sången inne på puben och det hela var mycket trevligt. Vivar förresten två som blev så pass tankade att vi åkte vilse på vägen hem, eller rättare sagt blev lämnade på tunnelbanan av de tre övriga i vårt sällskap som skrattandes går av tar rätt tub utan att säga till. Huvudsaken var iallafall att vi hade fått se matchen och att vi senare fick sjunga av oss på puben och det lär bli en återkommande resa, för fotbollskulturen i England är något som redan har satt sig. Ticket2 däremot kommer vi inte att beställa biljetter ifrån framöver.

fredag 8 februari 2008

Historisk återblick: Five-a-side SM 1996

Jonas ifrån Svenska Fans-sidan Ålgårdsläktaren bjuder idag på en tidsresa till den 10:e januari 1996 och Five-a-side SM i Globen. En resa som genom åren kommit att bli legendarisk inom Guliganerna.

Five-a-side SM 1996 i Globen, någon som minns det?
Elfsborg gick till final men föll efter straffar mot Malmö FF. För oss som redan på den tiden var aktiva inom Elfsborgs supporterled var five-a-side SM och resan till Globen något stort. Såhär tio år senare känns inte inomhus-SM särskilt hett men när vi harvade i söderettan var det under några år något av vinterns höjdpunkt.

SM-slutspelet 1996 sammanföll med att vi efter år av harvande i söderettan hade börjat skymta ett ljus i tunneln. Vi var på uppgång och 1995 var vi nära att kapa åt oss den Allsvenska kvalplatsen men missade den i och med förlust mot Oddevold i sista omgången. Men vi hade ett bra lag på gång skulle det visa sig. En blandning av rutinerade spelare som Stefan Andreasson, Christer Mattiasson, Matte Rotting, Mance Miljanovic, Tomas ”Kung Säffle” Andersson och unga lovande spelare som Anders Svensson, Matte Svensson,Fredrik Berglund och Tobias Linderoth.

För många av oss som blev aktiva i klacken under åren i söderettan var detta den första resan med Elfsborg till Stockholm. Under första halvan av 90-talet var resorna oftast begränsade till Göteborgs-området med någon avstickare till bl.a. Skåne och Småland. Så visst såg man fram mot att åka till Globen och vad som också var Guliganernas första organiserade Stockholmsresa.


Från bussen på väg upp till Stockholm.

Ska inte trötta ut er med nostalgiska försköningar av historien utan låter istället några utdrag ur en reseberättelse från det gamla Elfsborgsfanzinet L.O.B (nr 1/96) skildra resan till Globen. Det är signaturen H.G. som här via ovan nämnda L.O.B. delger oss sina minnen från resan.

Klockan 05.30 onsdagen den 10 januari avgick bussen mot Globen. Vi var ett 40-tal som hade samlats för att åka till finalspelet. Resan var ganska lugn – det var lite för tidigt och lite för många mil att tillryggalägga för att börja hälla i sig bärs i normalt tempo. Därmed inte sagt att det var någon nykter resa – vilket gud förbjude - för rätt snart började det suga lite knepigt i öltarmen, och man var tvungen att köpa sig en stadig frukost.

Vi anlände till kgl. Huvudstaden vid tolvtiden och parkerade bussen hos knugen själv, vid slottet. Själv brydde jag mig inte om någon större sight-seeing utan jag, Brandt, Lunden och Vårgårda gled in på första bästa krog för att dricka öl.

Några timmar senare återsamlades vi i bussen för att åka till Globen. Väl där fick vi våra platser på övre delen av läktaren, och medan Malmö FF långt därnere slog Enköping, försjönk jag i grubblerier över hur de som sitter där uppe på hockeymatcherna kan se pucken och varför det surrealistiska skrytbygget egentligen uppfördes, när det ligger en alldeles utmärkt hockeyarena med bara marginellt lägre publikkapacitet precis intill.

Efter MFF-Enköping var det dags för eleganterna att träda in i turneringen, mot Rynninge IK från Örebro. Som väntat hade kvartersgänget inte mycket att sätta emot; de kvitterade visserligen till 1-1, men sedan trillade målen in med jämna mellanrum fram till 6-1, innan Elfsborg slappnade av lite och matchen slutade 7-3 efter stundtals rent klapp-klapp-spel i stil med det man i sin ungdom kunde njuta av när Sovjet lekte med Sverige i vartenda Hockey-VM.


På plats i Globen

Rynninge var chanslösa även mot Hammarby, som vann med 6-0, och nu var Elfsborg tvungna att vinna sista matchen för att gå till final.

Hammarby hade en enorm klack på uppskattningsvis runt 1.000 personer, som blev tystare och tystare ju längre matchen mellan Bajen och Elfsborg gick. Det visade sig nämligen att Elfsborg var det bättre laget, och egentligen var segern aldrig i någon större fara. 4-2 blev det till slut, och vi var i final.

Första halvlek av finalen mot Malmö FF blev väldigt tillknäppt, men en dryg minut före paus gjorde i alla fall Thorstensson 1-0. Några minuter in i andra halvlek borde finalen varit avgjord, då Manse sprang igenom malmöförsvaret och rullade in 2-0, men innan Elfsborgarna både på planen och läktaren hade jublat färdigt reducerade MFF direkt på avsparken. Det målet var det ingen i klacken som såg, och inte heller TV-kamerorna hann med. Nu i andra halvlek hade matchen blivit väldigt öppen; det hände mycket framför båda målen, och bara ett par minuter efter 2-1 kom också 2-2, som tämligen omgående följdes av 3-2 på ett kanonskott upp i krysset av Mattias Svensson. Malmö kom dock tillbaka än en gång och kvitterade till 3-3.

Matchen slutade alltså 3-3 och straffar fick avgöra. Malmö missade en av sina straffar medan Elfsborg satte sina fyra första. Då i sista ordinarie omgången fick Christer Mattiasson chansen att avgöra till Elfsborgs fördel men Jonny Fedel i malmömålet räddade ”Kittens” straff. Oavgjort och straffläggningen fick fortsätta. Niklas Kindvall sätter sin straff och Fredik ”Molle” Mohlin kliver fram och sätter sin straff stolpe ut. Så var det över och Malmö FF blev svenska mästare i Five-a-side 1996. Molle skulle som alla säkert minns revanschera sig i cupfinalen mot AIK 2001 då han kallt satte två straffar (varav en i avgörande omgången) för Elfsborg och blev en av de stora hjältarna i den matchen. Men det är en annan historia.


Magnus "Drutten" Drotz outtröttlig eldsjäl
och ordförande i Guliganerna under föreningens tidiga år.

Så här rundade sedan signaturen H.G. av det hela i L.O.B.
De flesta - för att inte säga alla – neutrala åskådare var dock överens om att Elfsborg varit turneringens behållning och borde ha vunnit. Vilka Globenpubliken höll på i finalen var det i alla fall ingen tvekan om; Elfsborg var det populärare laget och slog dessutom ur underläge.(..) Trots den minst sagt snöpliga förlusten – närmare seger än vad Elfsborg var kan man ju knappast vara – var man i all fall tvungen att vara stolt över vårt lag: de hade inför 7.000 åskådare i Globen och alla TV-tittare visat vilka som är Sveriges bästa lag i inomhusfotboll.

Aslutningsvis bjuder vi även på några rader ur en artikel Lasse Sandlin skrev i Aftonbladet 2001 då Anders Linderoth blev aktuell som tränare i Hammarby.
10 januari 1996 spelades det SM i innefotboll i Globen. Hammarby, då i Norrettan, var förstås med - tränare Göran Göransson. I gruppspelsfinalen mötte man Elfsborg, då i Söderettan - tränare Anders Linderoth. Sällan har Hammarby, alla tiders bästa svensk klubb i 5-mannalir inomhus, blivit så utspelat på egna villkor, i det spel som alltid varit klubbens eget revir.

Den oförglömliga kvällen på Globen - Elfsborg förlorade sedan finalen mot Malmö FF på straffar efter 3-3 vid full tid - vann Elfsborg över Hammarby med 4-2 efter två mål av Anders Svensson plus varsitt av Stefan Andreasson och Christer Matthiasson; tre namn på dåvarande div 1-spelare som fortfarande är gångbara. Själv var jag skrivledig, naturligtvis på plats ändå, men när jag nu plockar fram materialet ur vårt arkiv ser jag Nicklas Brunzells hyllning - inte till mästarna Malmö FF, utan till finalförlorarna Elfsborg:"Visst var det Elfsborg som lirade, lekte, underhöll och visade det bästa spelet i årets SM-slutspel i femmannafotboll."

söndag 3 februari 2008

Inför årets första match


(bild lånad från www.elfsborg.se)

Elfsborgsläktaren tänkte ta tillfället i akt och göra en liten införartikel inför årets första träningsmatch på fästningen, IF Elfsborg - Örgryte IS.

Förväntad publiksiffra?
Över 4000 personer har fått hem VIP-kort vilket innebär att de i och med sitt seriebiljettsköp före 31/12 får se alla träningsmatcher på fästningen gratis. Elfsborg.se kommer att visa matchen via hemsidan för 50:-, Mathias Svensson agerar expertkommentator. Om det inte blir allt för kasst väder kan vi nog förvänta oss runt 1500-2000 åskådare.

Vilka läktare kommer att vara öppna? Sjuhäradsläktaren för sittande, bortasektionen för tillresta ÖISare samt Elfsborgsläktaren för hemmasupportrar som önskar stå och stötta sitt lag i alla väder. (tips: långkalsonger)

Skadeläget hos hemmafavoriterna?
James Keene är långtidsskadad och förväntas inte vara tillbaka förrän till sommaren.

Mathias Svensson är nyopererad och det är oklart om han kan komma tillbaka till spel, rehabträningen får utvisa om vår "Brasse-Matte" någonsin kommer att spela elitfotboll igen.

Bella har ljumskproblem och det är oklart när han kommer att vara spelklar igen.

I övrigt är truppen frisk om inget oförutsett har inträffat på team-buildinglägret i Båstad. Avdic och Bajrami är tyvärr iväg med U-21 landslaget och Anders med A-landslaget.

Något spännande att spana in? Helgi Danielsson och Teddy Lucic gör debut för gulsvart. Kommer Stefan Andreasson att ha på sig mössa som riskerar att förstöra frisyen? Självklart finns det mycket spännande att se.

Motståndarna? Örgryte IS är en av Sveriges mest anrika föreningar grundad 1887. ÖIS har 12 guld varav alla utom ett är vunna före 1913. Sällskapet ligger på åttonde plats i maratontabellen och enda guldet som har SM guld status är taget1985.

Sammanlagt har IFE mött ÖIS i 107 tävlingsmatcher ifrån 1912 och framåt. Där har vi 48 vinster, 21 oavgjorda och 38 förluster.

Säsongen 2008 spelar ÖIS i superettan och har Valhalla IP som hemmaplan, kapaciteten ligger på 3500. ÖIS har under många år haft problem med ekonomin och inkomster från brassarna Ailton Ailmedia och Afonso Alves försäljning och vidarförsäljning är välkomna. Förra årets bästa spelare och tillika framtidstalangen Ken Fagerberg lämnade nyss klubben för spel i Midtjylland i högsta danska ligan. Anders Prytz och Patrik Elmander är de av nyförvärven inför säsongen som man till namnet känner igen.

Motståndarsupportrarna? Örgryte har ett flertal grupperingar som huserar på deras läktare. Nu i veckan författade de gemensamt (ej inräknat RFK) ett manifest för en klackunion med syftet att ena grupperingarna och sträva mot samma mål. Alla olika grupperingar och skillnader i synsätt verkar ha skapat splittring inom ÖIS-leden de senaste åren. Förmodligen får vi se representanter ifrån samtliga på plats på fästningen på tisdag. De kommer att husera på ordinare bortasektion och vi kan vänta oss kamp i att dominera ljudkulissen.

Balders Hage Bildades redan 1951 under namnet ÖIS fotbollsvänner. 2004 bytte de namn till ÖIS supporterklubb Balders Hage. Som mest har de haft 1537 medlemmar 2004. Hittils i år har de 859 medlemmar. Verksamheten går ut på att sälja souvenirer, arbeta som publikvärdar, arrangera resor till bortamatcher osv.

BHT (Balders Hage Tifo) Tifogrupp som gjort flertalet spektalära arrangemang genom åren, verkar i och med degraderingen till superettan ha lagt en del av engagemanget på is. Förra året genomfördes bara ett större arrangemang på Valhalla.

Inferno Örgyte Ultrasgrupp som bildades 2005, 20-25 medlemmar enligt ej bekräftade källor. Målar flaggor, banderoller, bränner emellanåt pyroteknik samt arrangerar egna bussresor.

Örgryte Livgarde Gruppering som bildades 2006, verkar numera ligga på is.

Sällskapets äldre Fans Namnet säger det mesta, gruppering för äldre supportrar som umgås på puben och står ihop på matcherna.

RFK (Red Fans Klan) Gruppering som funnits i oika former sedan 90-talet. Räknas numera som ÖIS firma.

Sådär, nu har ni koll på allt ni behöver inför tisdagens match? Bra, då syns vi på plats!